Samtidigt som vi hade ett gäng i Sundsvall var tre av våra lite mer rutinerade judokas i Bremen för att tävla på Bremen Open international för att få internationell tävlingserfarenhet. Det visade sig att det var en väldigt stor tävling, över 1000 anmälda totalt och fyra ålderskategorier!
Resan gick med flyg där Emil, Adam och Tomas åkte mitt på fredagen för att hinna väga in till lördagens tävlande medan Rasmus och Katarina åkte på kvällen eftersom Rasmus skulle tävla på söndagen. Alla bodde på ett litet och väldigt tyskt hotell strax utanför Bremen.
Lördag vid lunch kom vi till tävlingshallen och möttes av ett organiserat kaos. Sju tävlingsmattor, full tävlingshall med folk överallt och högtalarutrop där man talade om vilka som skulle gå nästa match. Här sköttes judotävlingen som förr i tiden på 80- och 90-talet när Katarina tävlade. Inga startlistor på weben, inga dataskärmar med nästa match utan utskrivna protokoll som man själv fick fylla i för att ha koll på när man ska tävla nästa gång. Tur att Katarina suttit på många tävlingar genom åren och fyllt i tävlingsprotokoll! Efter ett par timmar och en del förvirring var det i alla fall dags för tävling. Emil lyckades bäst med en tredjeplats efter tre hårda matcher. Även Adam gick tre matcher och slutade nia eftersom det var fler deltagare i hans viktklass.
På lördagskvällen åt vi på hotellet tillsammans med Adams tyska handbollskompis inklusive mamma. Det var riktigt trevligt! Söndag morgon tog sig Rasmus och Katarina tillbaka till tävlingshallen och de övriga i gänget styrde kosan mot Bremens flygplats för att åka hem. Rasmus tävlade i -50 kg och hade hela 41 deltagare, det behövdes minst 5 vinster för att bli segra i tävlingen. Viktklassen började vid 11 och var inte färdig kl 15 när vi lämnade hallen. Rasmus vann första matchen på ippon men fick tyvärr se sig besegrad i de två följande matcherna. Med så många deltagare var det ibland väldigt rörigt på mattan där fel personer började gå match mot varandra ett par gånger!
Stor och rörig tävling med vissa problem att förstå när och vid vilken matta man skulle tävla. Men ändå en bra erfarenhet för killarna som tävlade, alla vann minst en match och har känslan att det är fullt möjligt att slå en tysk.
Som kuriosa från resan kan nämnas två borttappade hotellnycklar, en mycket glad 60-årsfest på hotellet samt ett antal felkörningar av Katarina.
